The Courteeners

Lördagkväll - så jag hoppas ni har bra överenseende med felskrivningar och stavfel.

Som ni kanske förstått så var jag över i London för ett par helger sedan. Jag var över för att kolla fotboll, shoppa och om jag hade tur någon bra musik att kolla in. Samtidigt som jag bestämde mig för att åka fick jag en mp3-fil skickad till mig, en fil med The Courteeners. Många gånger kan min musik smak vara väldigt enkel - en hook, en refräng kan räcka för att få mig intresserad - som när jag hörde singeln med The View första gången - superstar tradesman eller vad titeln nu var - fantastiskt. Likadant var känslan när jag fick dessa filer - Acrylic - Cavorting ... allt med på ep:n Here comes the young men. Jag kollade upp bandet som hastigast på nätet och fann att de skulle spela på Astoria på lördagskvällen som jag var i London. Beställde skivan från cdwow innan jag åkte men den hade inte landat hos och helt plötsligt var kvällen för avresa här, en men jag hade läst vissa ironiska jag vet bäst recensioner om bandet av anonyma bloggare men jag var fortfarande bra sugen på lördagskvällen. Biljetten hade ramlat ner med posten och låg tillsammans med andra viktiga handlingar som flygbiljett, bussbiljett samt tågbiljett in till London. Dagen hade varit fenomenal när jag klev in på Astoria på kvällen, toppen väder - Millwall vinst och ett fullsatt Astoria som sjöng långt innan bandet klev på scen. I Sverige har The Courteeners fått en del uppmärksamhet, mest dåligt faktiskt, medelmåttigt britt band som inte gör mer än andra band gör men jag måste säga att upplevelsen av att stå tillsammans med ett utsålt Astoria och där i stort sett hela publiken kan sjunga med i varenda rad av varje låt som bandet framför är en stor känsla. jag satte mig på läktaren i ett bås för en, fick ett så där halvjobbigt gäng av engelsmän där den ena tyckte att de var snyggare än den andre och bad om ursäkt när de nuddade mig men var coola och älskade varje sekund bandet var på scen och jag var en med dem - de verkligen ägde scen. Musiken är en enkel men refrängerna sitter som ... du kommer ihåg dem efter en lyssning i alla fall.

An England Story

Sedan både Andres Lokko och Mattias Ahlen vurmat för denna skiva blev jag nyfiken och lyckades hitta den på ett av de ställen på Internet där man till glädje för sina medmänniskor delar med sig av bra musik. Detta är vekligen en "buyer" men det får vänta till London om en månad. Men gilllar man reggae och den brittiska varianten kan jag bara rekomendera köpet. Surfa in på Souljazzrecords och lyssna på första låten, är ni inte fast - surfa vidare!

Och det som gör livet lite lättare

Det var ett tag sedan jag tog upp aktuell musik som hamnat på min iPod. Som vanligt har en del trillat ner genom bredbandet och en del i brevnedkastet. Det är alltid roligt att läsa genom recentioner och så trilla en polett ned och hmmm de där lyssnade jag på den plattan ...hmmm ... undrar hur den låter idag och så slutar det med att man har hela katalogen på hårddisken...man lyssnar genom ett par låtar och de flesta gånger är det inte så spännade. Så gjorde jag med Hanoi Rocks. Tog ner allt utom den senaste. Lyssnade och konstaterade att vad snälla de är. Trots det stökiga yttre var musiken väldigt snäll.

Över till lite nytt. Jens Lekman har kommit ut med en ny platta som snurrat bra många gånger på podden och den gör mig lika varm och glad varje gång. night falls over kortedala tillsammans med bonus cd'n jag fick med för att jag förbeställde från service shop kalendervägen 13 d skulle kommit ut i våras istället, eller dagen innan du ska åka på en skön semester. Upplyftande, varm och så fantastikt bra.

En annan platta som jag skulle vilja fått i början på sommaren, gärna innan Hultsfred så att hon kunde gjort ett lika bejublat framträdande som för att par år sedan, eller var det förra året ...?

M.I.A pratar jag om här och hennes andra album Kala är så skönt svängigt så att sommaren hade lyfts till helt andra nivåer tillsammans med den här musiken. Köp, lyssna, dansa och njut.

Oj, vänta, brevbäraren kom.

Och som ett litet brev på posten från min vän i Newcastle dök Mr Paul Wellers nya ut. Eller det är hans samarbete med Andy Lewis som ges ut på acid jazz etiketten och heter Are you trying to be lonely? och är en riktigt svängig poprökare. Oj, jag hade visst beställt tre varianter av den, cd och två vinyl; en svart och en blå. En riktig stomper! Northern Soul, upptempo... och en skön refräng.

Nu ska jag till biblioteket och låna Garry Robsons "No one likes us, we don't care" och få en liten inblick in Milwallinism.